viktoria andersson

Det är inte fel på min omgivning alls, jag älskar dom, men älskar jag mig själv?
Även om jag kanske tar avstånd från dom är jag absolut inte arg eller sur, jag måste bara tänka.
Jag vet heller inte varför det har kommit nu, allvarligt men så fort jag inte gör eller håller på med något känner jag mej så jävla värdelös. Känns som att jag bara ligger och latar mig.
Allvarligt så vet jag inte vad som tynger mig helt. Men det är något som saknas, fråga mig inte vad.
Vill bara gå till sängs och gråta!

Imorgon ska jag sitta barnvakt och sen ska jag leka med emma ^:D