viktoria andersson

... shoulder.

Det är jobbigt men livet går vidare, jag kan vill inte stå och stampa på samma ställe hela tiden vilket jag gör just nu. Jag kommer ingen vart. Det är lite jag känner glädje för och mycket jag bara vill börja gråta över. Jag är ett nervvrak! Jag vill inte vara det men det känns som att man inte kan vara något annat. Jag saknar dig så Ante, det gör ont varje dag. Det går inte en enda dag du. Du betydde så fruktansvärt mycket för oss, när man tänkte på dig så skrattade man bara, nu gråter man. De säger att man ska tänka på vad du har gjort för oss och vara glad för det men det blir en saknad, man får inte mer.

Stockholm snart, något att se fram emot eller inte?! Känns lite sisådär med det just nu också.

Sunny Beach femte juni längtar ihjäl.